Idag har ja vart på stan med dottern, haft en mamma och dotter dag. Jag har känt en längre tid hur fruktansvärt dåigt ja mår, asså de e svårt o förklara måendet, men ja har sån fruktansvärd ångest, känner en storklump i bröstet o halsen. Sen blir saken inte bättre för ja gjort en dum grej som ja aldrig kan ändra på, då blir de ännu mera ångest. När ja bodde i Sundsvall pratade ja med en psykolog men ja fixade inte mer än, 4 möten med henne, ja vet inte vad de var men ja kände mej otillräcklig och mycke hat o ilska o skam. De var jobbig tid när ja var där, de känns som ja inte kan gå vidare att ja stannat i ett stor grop o ja komma inte upp bara. Ja känner mej fruktansvärt ensam, men har vänner omkring mej men ja ber inte hjälp av dom, ja vill inte störa o vara till last, sen tycker ja de bara e jobbigt o visa mej sårbar, ja har haft mycket otur på slutet i olika saker, känt mej hotad, avskydd o bara i vägen. Och känns som ingen tror mej o bara tror ja bara hittar på allt, sen ja flyttade till övik så har de bara gått nedför i mitt liv, de ända som får mej o vilja leva är mina barn. De e dom som ger mej hopp, har ringt ett samtal för en vecka sen dom ringde o avbokade de hela veckan o skulle ringa den här veckan, men ingen ringt, ja ja vet ja kan plocka upp mobilen o ringa, men de känns som ja tappat all ork o lust till allt. Nä ja vet ja måste ta tag i de här nu, men känns fruktansvärt tungt!!!
Sen härom dan drömde ja att ja mina tänder lossnade utan vidare o de rann bara blod, de droppade eller strilade efter mej när ja höll en trasa mot munnen, ja undrar vad de betyddde egentligen??
Sen har ja svårt o sova, känner mej hotad o somnar inte förrän in på morron när de börjar ljusna ute, sovit borta hos en vän par dar, sov bort hela dagarna där.
